Filosofin om teknik kretsar vanligen kring principiella frågor om vad tekniken betyder och har betytt för samhället samt övriga etiska aspekter av teknikens utveckling. Detta kan närmare bestämt röra till exempel genteknik, datateknik samt industrialism i förhållande till miljö. En förekommen skiljelinje inom teknikfilosofin är synen på teknisk utveckling som antingen ödesbestämd eller något vi människor kan påverka.

Teknikens filosofi började räknas som en akademisk subdisciplin under 1960- och 70-talen och en av pionjärerna var den franske filosofen tillika sociologen Jacques Ellul (1912–94). Ellul har skrivit den teknikfilosofiska klassikern La Technique: L’enjeu du siècle (det teknologiska samhället) från 1964 som består av en analys av vår teknologiska civilisation där han bland annat illustrerar hur tekniken utvecklats från att ha tjänat människan till att utgöra ett tvång på människan att använda den och finna sig i de förändringar som kommer därmed. Totalt har han skrivit 58 böcker och över tusen artiklar och majoriteten av hans verk berör temat om hur modern teknologi hotar mänsklig frihet.

Andra teknikfilosofiska pionjärer är den argentinsk-kanadensiske filosofen och fysikern Mario Bunge (1919- ) och israeliske filosofen Joseph Agassi (1927). Jacques Derrida (1930-2004) är en fransk filosof som inte per automatik brukar förknippas med teknikens filosofi men som däremot själv underströk förhållandet mellan teknik och tänkande.

Utanför de rent akademiska teknikfilosofiska kretsarna har de etiska konsekvenserna av teknikens snabba utveckling diskuterats flitigt, både offentligt och privat. Inte minst har det funnits en utbredd oro för att nya tekniska lösningar ska ta över alltför många jobb och på så vis bidra till ökad arbetslöshet. I en artikel i Dagens Nyheter konstateras att att hälften av alla yrken kan försvinna inom tjugo år på grund av teknikutvecklingen samt att vi måste komma med en plan för detta.